AvVinklat

På senare tid har vi sett allt fler försök till krönikor och artiklar som använder sig av ironi för att föra fram sitt budskap. Allt som oftast så resulterar det i starka reaktioner från den part som ironiseras och budskapet går ofta inte ens fram.

 

Bortsett från det "fega" i att använda sig av ironi när man skriver nåt (om man får skit så kan man alltid påstå att man var ironisk och därmed klara sig undan) så är ironi egentligen ganska farligt. Ordet bor nämligen granne med Sarkasm och de är förtvivlat lätta att förväxla med varandra, framför allt som att tolkningen ligger i betraktarens öga och inte skribentens. Med det menar jag att den som avsiktligt skriver ironiskt också måste förstå att det kan komma att upplevas sarkastiskt av en del. Att dessutom försöka förmedla ironi i det skriftliga språket är en svår uppgift som människor har haft problem med ända sedan boktryckarkonsten uppfanns.

 

Och jag är dessutom av den åsikten att om en person förmedlar nåt till nån annan och detta missuppfattas så kan det ALDRIG vara lyssnarens fel. Ansvaret måste ALLTID ligga hos den som förmedlar ett budskap att se till att det blir förstått såsom det var tänkt. Detta gäller både när två människor pratar med varandra ansikte mot ansikte, när en journalist skriver en krönika i en tidning eller när en politiker skriver nåt i sin blogg.

 

Har nån nånsin lyckats få en religöst troende person att sluta tro på Gud genom att säga nåt ironiskt till honom/henne? Har nån nånsin lyckats få en Hammarbyare att förstå att AIK är det bättre laget genom att säga nåt ironiskt till honom/henne? Har nån nånsin lyckats få en moderat att byta politik till socialdemokrati genom att säga nåt ironiskt till honom/henne?

 

Jag tror att det aldrig nånsin har svarats ja på dessa tre frågor. Ironi funkar helt enkelt inte på de som man ironiserar emot när det finns en TRO inblandat. Den enda funktion ironi då har är att stärka den egna sidan på bekostnad av att den gör motståndaren arg.

 

 

Ironi är ett verktyg som endast talar till de som redan är frälsta... på bekostnad av att de som ironiseras tar illa vid sig av att förlöjligas. Det blir ju med automatik så när man gör sig löjlig över nån annan. De enda som möjligtvis klarar sig undan med ironi är kompetenta komiker men inte heller där sker det utan offer. Det hela räddas dock av att avsikten var att locka till skratt, inte locka till ilska.

 

Att det ändå år 2013 fortfarande finns personer som tror att de kan få folk att nå insikt genom att ironisera mot dem är bara så fullkomligt verklighetsfrånvänt och kontraproduktivt. Det enda sättet att få en motståndare att nå insikt är att diskutera sakligt, respektfullt och faktabaserat och för att få en motståndare att lyssna så måste man vara VILLIG ATT LYSSNA SJÄLV.

 

Journalister och politiker är INTE ytterst kompetenta komiker och ska därför inte befatta sig med detta svårbemästrade verktyg för resultatet blir nästan alltid att det egna laget i bästa fall drar lite på munnen på bekostnad av att det andra laget blir rosenrasande.

Och vad har man vunnit då? Det enda man bidragit till är att man gjort världen ännu en bit surare.

 

Passande ordspråk:
"Varken ironi eller sarkasm är argument" (Samuel Butler)