AvVinklat

Jag ska nu drista mig till att skriva mitt första politiska inlägg här. Visst, jag skulle kunna ägna sida upp och sida ner åt att bemöta ännu fler vinklingar och fula utspel men ombyte förnöjer så jag tar ett tillfälligt steg åt sidan och vädrar nåt som skavt i mig en längre tid.

 

Det är ett välkänt faktum att vårt land just nu utsätts för en stor utmaning gällande mottagandet av många flyktingar på kort tid. Oavsett om man är för eller emot att ta emot dessa människor så kan det inte förnekas att det innebär initiala stora kostnader och hårt arbete, något som bekräftas av i stort sett alla numera - även de mest invandringspositiva partierna och tjänstemännen.

 

Vad som också är ett faktum är att det finns en sned fördelning av vilka kommuner som axlar det största ansvaret. En del tar emot stora mängder nya människor och andra tar inte emot några alls. Det som stör mig är att det inte är en geografisk snedfördelning utan en politisk. Enligt SVT (http://pejl.svt.se/val2014/flyktingmottagande/) som gjorde en undersökning om detta 2014 så tar vänsterstyrda kommuner emot dubbelt så många nysvenskar jämfört med borgliga (sett till folkmängd).

 

Vad som skaver i mig är inte just detta utan snarare den totala avsaknaden av press från vänsterhåll att högern ska dra sitt strå till stacken också. Man hör bara att "alla måste hjälpa till", "vi bör införa tvingande lagar så att det blir mer jämnt fördelat" osv. Man hör aldrig "Nu är det fan högerns tur att öppna sina hjärtan själva"

 

Jag funderar på varför.

 

Vad är det som gör att vänstern är så inihelvete rädda för att sätta ner foten och kräva solidaritet även i handling från högern? Vackra ord i all ära - såna fick vi många av under Regeringen Reinfeldt - men borde man inte föregå med gott exempel själva när man så uppenbart behöver fördela bördan på fler?

 

För det kan väl inte vara så att högern med näbbar och klor kämpar för att hålla invandrare borta från sina väljares hemmaplaner av rädsla att de kanske skulle förlora röster om även dessa får uppleva en misslyckad invandring och integration på nära håll?

Missförstå mig inte. Det finns många positiva sidor med invandring - om den utförs på ett bra sätt och ges den tid och resurser som behövs. Frågan är dock om detta är möjligt i dagsläget med den anstormning som just nu pågår. Mycket tyder på motsatsen och vad skulle då hända i de högerstyrda kommuner där väljarna hittills kunnat välja bort att leva sida vid sida av de negativa sidorna, om de plötsligt skulle få se samma samhällsförändring som en del andra kommuner råkat ut för?

 

Jag tror att det skulle generera en mycket stor väljarflykt ifrån välbärgade, villaägande, tvåbilsåkande kostymmänniskor med makt på inflytelserika positioner i samhället.

 

Och det är just detta som får mig att fundera på varför det ser ut som det gör. Varför klagar inte vänstern mer över denna uppenbara snedfördelning? Varför sätter de inte mer press på högern? Varför går de inte ut i media och säger som det är och att det inte är ok?

Kan det helt enkelt vara så att dessa inflytelserika människor i välbärgade högerstyrda kommuner är såpass inflytelserika att de ingjuter rädsla och bakbundenhet även hos politiker från vänster? Det må så vara att högerfolket är underrepresenterade på politiska platser i vänsterkommuner men en rik och mäktig tjänsteman med hjärtat till höger lär i verkligheten kunna utöva mer makt och press på sina vänsterkollegor än man kanske vill tro.

Kom som sagt ihåg att en kommun i regel styrs av 50% politiker och 50% tjänstemän. Det innebär ju att även om en kommun är vänsterstyrd så kan det finnas en betydande del höger-människor på tjänstemannapositioner och andra högt uppsatta platser, sida vid sida med politikerna med stor möjlighet att idka byteshandel av tjänster och ideer över skrivborden på kommunkanslierna.

 

Så varför går man likt katter runt het gröt? Varför snuddar man vid ämnet och säger "Vänsterstyrda kommuner tar ett mycket stort ansvar" men vågar inte fullfölja meningen med "... och vi tycker att högerstyrda kommuner ska avkrävas samma ansvar"

Det enda svar jag kan komma fram till är att det beror på rädsla.
Och i så fall betyder det att högern styr även Sveriges vänsterkommuner.

Ska vi ha det så?

 

 

Det här är egentligen ingen avvinkling utan bara nåt jag kände att jag behövde skriva pga att jag är så besviken. Som alla vet som följt mig ett tag så är jag emot ALLA former av hat, förnedring, förminskning och att kalla andra för fula ord, så när jag stötte på en diskussion på Twitter där jag kände att tonen kanske skulle behöva tas ner en aning så utspelade sig följande. Lägg framför allt märke till VEM det är som pratar emot mig.

 

För ungefär ett halvår sedan så inledde jag ett experiment för att se hurpass vinklad informationen är hos de båda "hat-lägren" på nätet (Avpixlat och InteRasistMen) och om det finns nån skillnad i beteende mellan de båda.

Min misstanke hade nämligen varit att de båda egentligen bestod av samma typ av människor med samma typ av tankegångar men med helt motsatta åsikter gällande tex invandring och liknande.

Alltså, ungefär att likställa med fotbollsfans. En läktare tycker att Hammarby är det bästa laget i världen och att alla andra har fel. Den andra läktaren tycker att AIK är det bästa laget i världen och att alla andra har fel. Båda läktarna motiverar sina åsikter på samma sätt och i bägge fallen finns det individer som skulle kunna tänka sig att ta till nävarna för att övertyga den andra läktaren om hur mycket mer förträffligt det är att heja på det ena eller det andra laget.

Nåväl, mitt experiment gick ut på att ge bägge lägren samma chans. Jag skapade därför fyra fiktiva personer och gav dessa varsin epostadress, disquskonto, twitterkonto, instagram och facebooksida. Jag lät dem "leva" under ca 3 månader mha diverse inlägg, postade foton osv så att de skulle ha en backlog och unika personligheter.

Tillsammans med min riktiga profil så hade jag nu fem distinkta personligheter:

1. Jag själv - Neutral, ifrågasättande, försiktig, lite klantig
2. SD-anhängare, men snäll
3. IRM-anhängare, men snäll
4. Extremhöger, våldsaccepterande
5. Extremvänster, våldsaccepterande

Jag använde mig av dessa profiler i diskussioner på Avpixlat, FriaTider, Exponerat, IRM (facebook), Expo (facebook), Twitter, SVT-debatt samt på AB och Ex i de fall kommentarer var aktiverade.

Även om de olika profilerna skiljde sig åt ideologiskt så var jag väldigt noga med att aldrig begå övertramp, bryta mot lagen eller hetsa mot folkgrupp vilket jag fick bekräftat var en klok strategi i samband med att Researchgruppen gjorde sin kartläggning  över näthatare i höstas. Ok att jag aldrig nånsin skrev nåt som borde ha kunnat fastna i deras filter men å andra sidan så känns det ändå skönt att ha ryggen fri.

Så vad har jag lärt mig under de här månaderna och varför sammanfattar jag experimentet just nu?

Jo, det jag lärt mig är att båda sidor debatterar ungefär på samma sätt: Man kastar ur sig ett påstående och låter sen folk kommentera hejvilt utan att man återkommer själv till debatten. Ungefär som att stå på ett torg och skrika nåt och sen gå därifrån alltså.

En annan skillnad är att framför allt IRM är extremt snabba på att använda nedsättande ord såsom troll, idiot, förvirrad osv. Inte alltid men betydligt fortare än andra. IRM är också lite unika på så sätt att de tydligast lever efter devisen "Är du inte 100% med oss så är du 100% emot oss". Men behöver bara ha en aning avvikande åsikt så blir de ganska aggressiva.

Men det där är också nåt jag stötte på många gånger i framför allt Avpixlats kommentarsfält... och Fria Tiders men däremot inte Exponerat, vilket jag fann lite märkligt. Exponerat är ju den "hårdare" sajten av de tre och jag trodde att man skulle vara den snabbaste på att fördöma en skribent som inte hade samma åsikt men det var snarare tvärt om.

 

Så vad blir då min sammanfattning av experimentet?
Min upplevelse är att det finns betydligt mer som förenar högersidorna och vänstersidorna än som skiljer dem åt. Om man skulle byta plats på nyckelorden i deras inlägg så skulle hela inläggen kunna vara skrivna av den andra sidan. Språkbruket är detsamma. Upplägget är detsamma. Tonen, ilskan, frustrationen och fördömandet av oliktänkande finns där också.

En mindre olikhet är också att vänstern lever efter mantrat:

medan högern lever efter mantrat:

"Det är vi som har rätt. De som tycker annorlunda har inte vaknat upp ännu".

Vet inte om det är relevant men jag tycker att skillnaden är intressant och värd att minnas.

Så varför avbryter jag experimentet nu då?

Helt enkelt för att jag inte kan fortsätta. Minns vad jag skrev tidigare om IRM's förhållningssätt "Är du inte 100% med oss så är du 100% emot oss".

Detta har lett till att alla mina fem profiler nu är blockade av dem.
Även min IRM-vänliga profil.

Vad berättar det om viljan att lyssna?

Nu är den här nyheten lite gammal men minns ni för några månader sedan när både Expressen och Aftonbladet slog på stort angående att polisen deltog vid en start vid ett olagligt streetrace? Minns ni hur media attackerade polisväsendet och närmast ville slakta de inblandade poliserna och deras chefer?

Minns ni hur illa det såg ut?
Men vad såg ni.. egentligen?

Ta en titt på filmen en gång till och fortsätt sen gärna att läsa:
http://www.expressen.se/tv/nyheter/se-nar-polisen-hamnar-i-ett-olagligt-streetrace/

 

Det stör mig nåt oerhört hur fort media hoppar på tåget som innebär att skriva först och tänka sedan. Resultatet av det blir kortsiktigt fler sålda lösnummer men långsiktigt en skada både för tidningen och för verkligheten.

 

Om vi tar exemplet med den "kidnappade" flickan i Grekland som hittades boende tillsammans med två romska vuxna. Media dömde romerna direkt och bestämde att flickan var kidnappad trots att de hade kunnat välja betydligt mjukare val av ord, för det man visste var inte mycket mer än att flickan inte var biologiskt släkt med de vuxna... men å andra sidan gäller detta för ALLA adopterade barn i världen, alla barn som är utplacerade hos vårdnadshavare och en massa andra anledningar.

 

Så varför bestämde sig media för att hon var kidnappad? Det lär inte ha funnits nån rasistisk anledning då media kämpar med näbbar och klor för att påstå sig stå på "de godas sida". Ej heller lär det ha funnits nån avsiktlig elakhet bakom det heller då folk i gemen inte är onda.

Jag tror att allting bottnar i att det säljer mer att skriva domedagsjournalistik än sansade och icke-ställningstagande artiklar. Vad hade hänt om media hade rapporterat sakligt och skrivit att "Ett barn har hittats i Grekland vars föräldrar inte är släkt med denne och man vet inte ännu hur det kommer sig att barnet lever tillsammans med dem"? Antagligen hade det inte sålt ett enda lösnummer extra alls.

 

Och det är där skon klämmer. Det är där som opartiskheten faller för även om tidningarna hävdar att de är opartiska så finns det en partiskhet som överskuggar allt annat och det är att sälja lösnummer och annonsplatser. Jag kan till viss del förstå detta då det är tufft i tidningsvärlden just nu och de kämpar för sin överlevnad men det ger dem ändå inte rätt att skada andra till vilket pris som helst.

 

Och nu när stormen bedarrat och det visar sig att det kanske finns fullgoda skäl till varför barnet lever med sina vuxna så är skadan ändå bestående. Det som kommer finnas kvar i folks medvetanden är att romer kidnappar barn, de tvingar dem att dansa för pengar och att det händer överallt i världen (baserat på uppföljningsartikeln om att ytterligare ett barn hittats kidnappat på Irland av Romer - bara det att det sen visade sig vara deras biologiska barn vilket förärades med en jätteliten artikel).

Jag blir ledsen över den här typen av journalistik och även fast den till största delen består av översättningar av utländska tidningars artiklar så är jag av åsikten att det är varje persons, tidnings, medias förbannade skyldighet att kontrollera fakta INNAN man för en annan tidnings artikel vidare.

Jag har skrivit om det tidigare i samband med den så kallade DDOS-attacken mot en tidning där man blint förde vidare ett ogrundat och obevisat påstående och sen när det visade sig att upphovsmannen till detta påstående tog tillbaka det så tyckte man inte att det var värt att föra den dementin vidare.

Vad har man då för ansvar när det gäller nyhetsrapportering? Jo jag anser:

1. Man kan inte gömma sig bakom att nyheten kommer nån annanstans ifrån
2. Man måste kontrollera fakta ÄVEN OM nån annan påstår sig redan ha gjort det
3. Man måste vara stor nog att även kunna korrigera sig själv i efterhand.

För om man ständigt gömmer sig bakom principen "Vi kan inte ställas till svars för vad vi publicerar eftersom nyheten kommer från ett annat håll och vi bara för den vidare", då bryter man mot den orskrivna lagen att det är fult att sprida rykten.

För om det saknas fakta. Om det är baserat på gissningar. Om det handlar om antaganden och spekulationer, ja då är det inte en nyhet, då är det skvaller.

Och om man då även låter korrigeringar förbli opublicerade, ja då har man vinklat sin rapportering på bekostnad av att nån annan skadats.

Och vad har man då bidragit till i världen?

Det är välbekant att om man bara fyller en text med tillräckligt många siffror så drunkar det man vill dölja.

I Aftonbladet för några dagar sedan (med hänvisning till en artikel på SVT) diskuterades det att Åkesson i SD ansågs tjäna orimligt med pengar på sina partiuppdrag. Vad man däremot lyckades dölja väl var hur mycket han tjänade i förhållande till de andra partiledarna.

Ok för att jag personligen anser att de alla är överbetalda men för att avgöra om nån får orimligt mycket i lön så måste man ju sätta det i perspektiv.

Så vad skrev Aftonbladet då?

Jimmie Åkessons superlön från partiet
Tjänar 3x Reinfeldt: "Rimligt"
Jimmie Åkesson (SD) tjänar 1,2 miljoner om året. Hans andreman Björn Söder tjänar 1,1 miljoner. Tillsammans ligger de i den absoluta lönetoppen för politiker.

Och det ser ju ganska mycket ut.


Men om man istället ser på hela situationen så träder en annan bild in. Riksdagsledarmöter uppbär nämligen lön från flera olika håll och det som är intressant är ju den sammanlagda lönen, inte en enskild post.

Så ta en titt på nedanstående diagram och avgör sedan själva om Aftonbladet/SVT's artikel står stadigt i jorden eller ej. Personligen tycker jag väl att Annie Lööfs lön är mer uppseendeväckande med tanke på att hennes parti just nu ser ut att falla ur riksdagen. Det kan knappast anses vara att uppfylla väljarnas önskemål och motivera en lön på ca 1.8 miljoner om året.

Som jag ser det så finns det tre sätt att vinkla en artikel på:

 

1. Att helt enkelt skriva inkorrekt information

2. Att blanda fakta med personliga åsikter så att fakta påverkas

3. Att utelämna väsentlig information.

 

Den sistnämna metoden är den som är allra mest vanlig inom media idag. Man "råkar" helt enkelt glömma nånting i artikeln som skulle kunnat påverka dess innehåll åt ett annat håll än önskat. Men vad jag inte kan förstå är den fjärde punkten. En punkt som inte är listad ovan: "Att utelämna nåt i nån slags förhoppning om att tiga ihjäl"

Ett tydligt exempel på detta fanns att hitta i dagens tidningar. Följande gick tex att hitta i Aftonbladet 3 feb 2013:

Så vad är konstigt med det ovanstående då?

Jo, kan ni se vad som saknas i texten?
Kan ni läsa nåt om Miljöpartiet eller Sverigedemokraterna där?

Att SD inte nämns kan bero på att de har den näst högsta ökningen av alla och nåt sånt kan man ju tycka är värt att dölja om man inte sympatiserar med dem. Att MP inte nämns är däremot lite märkligare. I och för sig så röstar majoriteten av sveriges journalister på MP (ja, bekräftat och vedertaget). Kan det ha ett samband? Kan det vara så att MP's siffror inte riktigt är nåt att skryta om med tanke på att de tex är lägre än SD's? Men för att inte spekulera själv så lämnar jag det därhän. Däremot står det mig helt rätt att få tycka att det är omoget och oansvarigt av sveriges största dagstidning att utelämna fakta.

Men utskicket är ju från TT. Då kan ju inte Aftonbladet klandras?

Njaaa... samma utskick gick även till Expressen, DN, SvD, SvT och andra och samtliga dessa har även inkluderat MP och SD i sin text. Desstom har ALLA andra bifogat en komplett faktaruta över ALLA riskdagspartiers siffror och förändringar sedan sist.

 

Så varför struntade Aftonbladet i detta? Slarv? Okunskap? Avsiktligt?
Det vet endast Aftonbladet.

 

Det jag däremot vet är att det inte är första gången... och antagligen inte den sista.

Det finns nog en anledning till att den norska stortidningen Aftenposten på sista tiden publicerat flera artiklar om svensk medias benägenhet att mörka sånt som inte är förenligt med deras åsikter och hata den som säger nåt annorlunda.

 

Passande citat:
"Det finns bara ett slags hat: Människors hat mot sig själva" (Hans Borli)
"Att dölja ett fel med en lögn är att ersätta en fläck med ett hål." (Ferdinand von Schirr)

Nu kom även detta blogginlägg att delvis handla om SD och det är ingen slump. Det har dock ingenting med mina personliga politiska preferenser att göra utan bara om att vinklingarna mot detta demokratiskt valda parti är så tydliga att inte ens jag kan missa dem.

Det kanske är lite tidigt såhär i bloggens nystartsskede att redan utse Tidernas Vinkling men jag har gått och sugit på den här ett tag eftersom den är så enormt tydlig, krystad och konstruerad att den är svår att avfärda från i alla fall tidernas topp 5 lista.

 

I ena ringhörnan står den här gången sajten Nyheter24 men då både Aftonbladet och Expressen hängde på omedelbums och dolde sina ryggar bakom "Men vi har ju bara publicerat nån annans artikel" så får de väl anses i alla fall vara sekonder i N24's ringhörna. Jag är nämligen av den åsikten att om man hjälper till att föra felaktig information vidare så är man medskyldig ända tills man korrigerat den felaktiga informationen och bett om ursäkt... vilket inte har skett ännu.

 

Så vad talar jag om då? Jo, Tobleroneskandalen såklart.

Och då menar jag inte Mona Sahlins Tobleroneskandal under mitten av 90-talet då hon avslöjades ha köpt privata varor och tjänster på statens kreditkort för över 50.000 kr utan jag talar om Jimmie Åkessons tobleroneskandal.

 

Nyheter24 kan nu avslöja hur en berusad Jimmie Åkesson ses hålla en stor Tobleroneförpackning samtidigt som han flinar in i kameran som ett hån mot Mona Sahlin.
...
Nyheter24 har fått ta del av privata bilder på en berusad Jimmie Åkesson som ses hålla upp en stor Tobleroneförpackning i ett hånfullt uttryck mot Mona Sahlin, med hänvisning till den skandal som avslöjades och kom att kallas just Tobleroneaffären. 
...
Bilden togs under valkampanjen 2010 då Mona Sahlin fortfarande var partiledare för Socialdemokraterna.
– Mona Sahlin har inom Sverigedemokraterna alltid setts som den mest hatade politikern, säger en SD-källa med god insyn i partiet till Nyheter24.
...
När Nyheter24 träffar Mona Sahlin i Stockholm har hon precis landat i Sverige efter en resa till USA. När hon får se bilderna skrattar hon först till.
– Det här visar på att det inte bara är Kent Ekeroth och järnrörsgänget som beter sig på ett olämpligt sätt, säger hon och fortsätter:
– Jag skrattar åt det. Men SD är inte ett parti som alla andra. Fredrik Reinfeldt, Göran Hägglund eller Jan Björklund skulle aldrig få för sig att ta på sig så här och bete sig på det här sättet. Det här bevisar att man inte bara kan ta på sig en kostym och förvänta sig att man inte ska bli granskad.
...
Bilden där Jimmie Åkessons hånar Sahlin är enligt Nyheter24:s källor tagen på våren 2010 när flertalet SD-toppar åkte på en kryssning. Bilden visar upp en annan sida av partiledaren Jimmie Åkesson än den vi lärt känna. Bakom stängda dörrar och när kostymen åkt av, är det alltså inte bara andra partimedlemmar som beter sig olämpligt. 


Externa länkar:
Artikeln i Nyheter24

På senare tid har vi sett allt fler försök till krönikor och artiklar som använder sig av ironi för att föra fram sitt budskap. Allt som oftast så resulterar det i starka reaktioner från den part som ironiseras och budskapet går ofta inte ens fram.

 

Bortsett från det "fega" i att använda sig av ironi när man skriver nåt (om man får skit så kan man alltid påstå att man var ironisk och därmed klara sig undan) så är ironi egentligen ganska farligt. Ordet bor nämligen granne med Sarkasm och de är förtvivlat lätta att förväxla med varandra, framför allt som att tolkningen ligger i betraktarens öga och inte skribentens. Med det menar jag att den som avsiktligt skriver ironiskt också måste förstå att det kan komma att upplevas sarkastiskt av en del. Att dessutom försöka förmedla ironi i det skriftliga språket är en svår uppgift som människor har haft problem med ända sedan boktryckarkonsten uppfanns.

 

Och jag är dessutom av den åsikten att om en person förmedlar nåt till nån annan och detta missuppfattas så kan det ALDRIG vara lyssnarens fel. Ansvaret måste ALLTID ligga hos den som förmedlar ett budskap att se till att det blir förstått såsom det var tänkt. Detta gäller både när två människor pratar med varandra ansikte mot ansikte, när en journalist skriver en krönika i en tidning eller när en politiker skriver nåt i sin blogg.

 

Har nån nånsin lyckats få en religöst troende person att sluta tro på Gud genom att säga nåt ironiskt till honom/henne? Har nån nånsin lyckats få en Hammarbyare att förstå att AIK är det bättre laget genom att säga nåt ironiskt till honom/henne? Har nån nånsin lyckats få en moderat att byta politik till socialdemokrati genom att säga nåt ironiskt till honom/henne?

 

Jag tror att det aldrig nånsin har svarats ja på dessa tre frågor. Ironi funkar helt enkelt inte på de som man ironiserar emot när det finns en TRO inblandat. Den enda funktion ironi då har är att stärka den egna sidan på bekostnad av att den gör motståndaren arg.

 

 

Ironi är ett verktyg som endast talar till de som redan är frälsta... på bekostnad av att de som ironiseras tar illa vid sig av att förlöjligas. Det blir ju med automatik så när man gör sig löjlig över nån annan. De enda som möjligtvis klarar sig undan med ironi är kompetenta komiker men inte heller där sker det utan offer. Det hela räddas dock av att avsikten var att locka till skratt, inte locka till ilska.

 

Att det ändå år 2013 fortfarande finns personer som tror att de kan få folk att nå insikt genom att ironisera mot dem är bara så fullkomligt verklighetsfrånvänt och kontraproduktivt. Det enda sättet att få en motståndare att nå insikt är att diskutera sakligt, respektfullt och faktabaserat och för att få en motståndare att lyssna så måste man vara VILLIG ATT LYSSNA SJÄLV.

 

Journalister och politiker är INTE ytterst kompetenta komiker och ska därför inte befatta sig med detta svårbemästrade verktyg för resultatet blir nästan alltid att det egna laget i bästa fall drar lite på munnen på bekostnad av att det andra laget blir rosenrasande.

Och vad har man vunnit då? Det enda man bidragit till är att man gjort världen ännu en bit surare.

 

Passande ordspråk:
"Varken ironi eller sarkasm är argument" (Samuel Butler) 

 

Idag skickade TT ut ett pressmeddelande ifrån Värnamo nyheter som publicerats av bland annat SVT, DN och Medievärlden angående en påstådd "hackerattack" mot deras hemsida till följd av att det publicerats en SD-kritisk krönika där.

Följande skrivs i pressmeddelandet, vilket bland annat resulterade i bylinen: "Avpixlat tar på sig äran" på svt.se

 

Värnamo Nyheters sajt kraschade av en ddos-attack efter Lars Alkners text om Sverigedemokraterna och tidningens insändarpolicy.

Vid midnatt gick alla Hallpressens sajter ner. Orsaken är sannolikt Lars Alkners artikel på Värnamo Nyheters sajt där han diskuterade vissa Sverigedemokraters bristande förmåga att förstå vad som kan stå i en insändare. Då hade artikeln över 1 300 kommentarer.

– På Avpixlat är det några som har tagit åt sig äran för att ligga bakom attacken, säger Lars Alkner.

Min slutsats:
Enligt mig så bör man vara extremt försiktig med den här typen av anklagelser och "gråt-ut" i media. Det är farligt nära förtal att skicka ut ett dylikt pressmeddelande i ett sånt här läge. Framför allt som att inget som helst bevis finns för att Avpixlat skulle vara inblandat även om det skulle visa sig att det var en ddos-attack på riktigt.

Jag anser att en publik ursäkt vore på sin plats. Visst, det är skit och elände om det skulle visa sig att en attack verkligen ägt rum men man kan ändå inte gå omkring och anklaga folk utan bevisning hur illa man än tycker om dem. Förtal är alltid förtal.

Tilläggas bör också att det bara är ca 4 månader sedan tidningen Dispatch International publicerade information om att SVT, Sydsvenskan och Värnamo nyheter låg bakom en ddos-attack mot Avpixlat. Jag lägger ingen som helst värdering i detta påstående som även detta publicerades utan all form av bevisning... men visst är det ett litet lustigt sammanträffande?

Såhär i efterhand hade jag nog roats en del om ovanstående ddos-kommentar hade hittats i Aftonbladets kommentarsfält. Hade Aftonbladet fått skulden för attacken då?

Passande ordspråk:
"Det räcker inte med att önska att nåt är sant för att det ska vara sant"
"Försiktighet är äldsta barnet till Visheten"

Externa länkar:
Värnamo nyheters krönika
TT's pressmeddelande, publicerat av Medievärlden

Ledarna på tidningen Smålandsposten (www.smp.se) är lite unika i mediasverige på så sätt att de gärna ger sig i kast med känsliga ämnen som de avhandlar på ett förvånansvärt ovinklat sätt. Deras ledarkrönikor är alltid intressanta att läsa just därför då de i många fall även är kritiska mot deras kollegors bristande objektivitet.

De är inte rädda för att ta upp tabubelagda ämnen såsom feminismens baksidor, kultur, media, rasism, politik osv och jag tycker att de klarar av balansgången mellan att informera och att vara neutrala på ett utmärkt sätt. Det är min förhoppning att fler lokaltidningar ska ha modet att agera på samma sätt.

Smålandsposten är utmärkt duktiga på att göra det som jag uppskattar allra mest: De låter läsaren tänka SJÄLV utan att försöka uppfostra den.

Här är ett exempel på en krönika från 1 dec 2012 som handlar om dagens hetaste potatis: SD:


SD och medier som vill uppfostra

Under 2,5 veckor har Sverigedemokraterna skakats av kriser; rasistiska och sexistiska smädelser, lögner och järnrör. Toppföreträdare har lämnat sina uppdrag. Opinionsmätningar visar att väljarnas stöd är oförändrat eller ökar.

Hur går det ihop? Populära förklaringar är att all uppmärksamhet – även negativ – gynnar SD, och att varselvågen får människor med svag ställning på arbetsmarknaden att bli mer invandringskritiska.

Dessa förklaringar äger nog sin relevans, men en faktor kan vara ännu viktigare: Allt fler människor tröttnar på att uppfostras av medier.

Mediernas hantering av SD-skandalerna bör delas i två kategorier; nyhetsrapportering och kommenterande journalistik. Den rena nyhetsbevakningen har inte skilt sig från hur det brukar se ut vid politiska skandaler. Visst har det varit ett drev, men inte mer än vad det var under turerna kring Håkan Juholt. Om människor bara hade tagit del av nyhetsrapporteringen kring SD-krisen och fått dra sina egna slutsatser hade SD:s opinionssiffror sannolikt fallit som Juholts gjorde.

Men människor har inte fått dra sina egna slutsatser, för vid sidan om nyhetsrapporteringen finns den kommenterande journalistiken; ledare, krönikor, ”analyser” och diverse kulturtexter. Den kommenterande journalistiken har inte skött sitt uppdrag väl under SD-skandalen. Det har skrivits oproportionerligt mycket, och ofta har skribenterna i sin iver att ta avstånd från SD buntat ihop järnrörsligan med partiets sympatisörer och förklarat att de alla är rasister och fascister.

Den varslade industriarbetaren som är rädd att skatterna inte räcker till välfärden är alltså fascist? Mamman i Rosengård som vill att barnen ska få klasskamrater med svenska som modersmål är rasist?

SD-politiker som beter sig som huliganer ska kritiseras hårt. Men att samtidigt idiotförklara de människor som av olika anledningar sympatiserar med SD tyder på att de kommenterande journalisterna har slutat att vara nyfikna på omvärlden, att man i stället vill uppfostra.

Under Juholtdrevet arbetade jag på en ledarsida där vi medvetet valde att ligga lågt, vi skrev få och strikt politiska (ej hånfulla eller sarkastiska) kommentarer. De flesta borgerliga ledarsidor agerade likadant. Hittills under SD-skandalen verkar strategin vara den motsatta: Ös på bortom det monomanas gräns, håna, idiotförklara och bunta gärna ihop toppolitiker med sympatisörer.

Många människor tar det nog som obehagliga, storhetsvansinniga uppfostringsförsök från de kommenterande journalisterna. SD kunde ha straffat ut sig själva men i stället blev det en motreaktion, en protest mot det massmediala prästerskapet. SD borde tacka de kommenterande journalisterna för opinionsframgångarna.

Marika Formgren


Gå gärna in på smp.se's ledarsida och ta del av andra intressanta krönikor och se hur mycket de skiljer sig från de opinionsbildande krönikorna vi möts av i exempelvis de "större" kvällstidningarna.

Smålandsposten